så var det över. Friends it is. visst gör det ont men det känns mest sorgligt. och jag har nog vetat det en tid. tror att det var mer tryggheten i att jag visste hur jag kände som gjorde att jag försökte hoppas. men jag visste det nog hela tiden. Jag är så otroligt glad för att allt är som vanligt, att vi är vänner och inget kommer ändra på det. det är en slags lättnad faktiskt. inga mer frågetecken, och bara vänskap, en underbar vänskap! nu kan jag glädjas över att min fina vän har funnit kärlek på riktigt,  jag kan låta mitt hjärta andas ut och känna att det är okej att bara vara. Jag kan reda ut trasslet i min tillvaro i lugn och ro och det känns inte bara okej, det känns bra. det kommer att komma stunder när det kommer att kännas jobbigt, när jag bara vill försvinna för att saknaden blir för stor. då ska jag påminna mig om att jag egenligen aldrig förlorade, för det var aldrig någon tävling. jag kommer att hitta min egen prins en dag, för jag förtjänar faktiskt det. men jag tror att det är dags för mig att sluta leta, och sluta stressa. jag är fortfarande tonåring, jag behöver inte ha så brottom. det är så mycket jag vill och ska göra. jag vill flytta till göteborg tills nästa sommar,jag vill åka till New York med min underbara kusin, jag vill skriva högskoleprovet 2 gånger för att förbättra mitt resultat, jag vill söka till ljusdesign, jag vill vara brudtärna på min brors bröllop, jag vill åka till USA med bästa Elin nästa sommar med allt var det innebär, jag vill komma in på ljusdesign och flytta till jönköping hösten 2012. sen får vi se vart livet tar mig.