Min första kärlek hette Pontus, eller ja det heter han ju fortfarande. Vi var 14 år och jag var så kär att det gjorde ont. Jag kan fortfarande komma ihåg hur nervös jag var första gången vi skulle se, vad jag hade på mig och hur dina ögon gnistrade lite där under den svarta sneluggen när jag fick dig att le. Jag kommer ihåg när du kysste mig där under bron för första gången, hur mitt hjärta slog så hårt att det hotade att hoppa ut ur bröstet på mig. Jag minns dubbelslaget när du viskade att du älskade mig, det var adra gången vi träffades men vi visste båda att det var sant. Alla mina första var med dig. Min första riktiga kyss, min första riktiga pojkvän, den första pojken jag verkligen älskade. Med dig kom kärleken, nya erfarenheter och nya vänner. Men också hjärtesorg, ärr och mörker. Jag kommer alltid att älska dig på ett sätt och jag hade aldrig varit den jag var utan dig.