om man får vara allvarlig en stund eller så så tänkte jag prata(läs skriva) om en grej som är lite jobbig för mig. Nämligen min kropp. Jag har alltid varit missnöjd med min vikt, eller ja sedan man blev kroppsmedveten så 5an-6an typ. När jag gick i 9an gick jag ner mycket och snabbt, jag blev nämligen kär för första gången och endorfiner rusade omkring i min kropp och jag var aldrig hungrig. Eftersom hungern inte fanns där åt jag inte, det kändes ju onödigt. Jag ljög hemma om att jag redan hade ätit och åt minimalt med familjen mest för att vara social. I skolan åt jag sällan alls. Jag såg det inte själv. Jag vet att när vi hade kalas i Januari såg min kusin på mig med stora ögon och sa "vad smal du har blivit" med eftertryck. Jag ryckte mest på axlarna och viftade bort det. på idrotten i skolan sa tjejen som för ett år sedan skrek jävla fetto efter mig i korridoren  vad smala ben du har med avund i rösten. Det var först när jag började svimma som jag insåg att något var fel. Näringsbristbrist konstaterade läkarna. under 3 veckor fick jag inte röra mig i huset om ingen var hemma, chansen var stor att jag skulle svimma då. Mina föräldrar fick turas om att vara hemma på luncherna för att se till att jag åt och mina vänner sa till sina föräldrar så att dom såg till att jag åt om jag var i någon annans hem. 13 kg viktnedgång på en månad är inte sunt. 46 kg för en 15 åring på 168 cm är inte sunt.

det där är jag, det där är mina ben och det där är inte knästrumpor.jag insåg ju själv efter ett tag att man ska bli mätt på ett halvt happymeal som 15 åring. men i slutet av den sommaren, när jag låg på sunda 55 kg då var jag för förta gången nöjd med hur min kropp såg ut. Men efter ett tag började jag äta som innan, för mycket i förhållande till vad jag motionerande.Sedan dess har det varit en konstant ångestklump i min mage. Jag vill absolut inte tillbaka dit, verkligen inte men jag trivs inte med mig själv. Den personen jag ser i spegeln är inte den personen jag känner mig som och för att jag ska kunna älska mig själv som alla bör måste dom personerna vara en och samma. Jag har sedan november när jag började jobba i växeln där jag sitter stilla varje dag gått upp 6 kg. Jag har aldrig vägt så mycket som jag gör nu och jag kan bara komma i halva min garderob. Jag som är en klännigsmänniska kommer inte i dom utan klär mig i jeans och tröjot. Så nu är det nog. För min skull och endast för min skull är det nu dags för förändring med början idag! Jag är ute efter en sund kropp som jag kan vara stolt över och som jag känner matchar min personlighet. Jag vill ha en sund livstill och ser därför det här som en investering i mig själv. Det handlar om rutiner. Om en månad ungefär flyttar jag till en ny stad för att börja mitt egna vuxenliv, men jag tänker börja med sunda rutiner redan nu. Jag kommer äta 6 mål mat om dagen, mindre potioner och oftare för en jämnare förbränning och för att slippa hungerskänslor.Jag ska äta mycket fruk och bär, minska på kolhydraterna och äta så mycket vegetariskt som möjligt. Jag ska göra mitt bästa för att undvika socker, svårat av allt kommer det bli att hålla sig borta från coca cola som är min största last. Men smaksatt mineralvatten är ett ganska bra substitut. As we speak rostar jag mandlar i ungen som ett sunt och gott mellanmål och jag ska försöka gå ut och gå varje dag. Jag har tyckt synd om mig själv allt för länge så ni mina vänner som läser det här pusha mig gärna. sådär, haha det var väldigt ärligt. I can do this