Ursäkta att jag svär men fy faan vilken dag! Först och främst är det varken kul eller lätt att hoppa på kryckor, om du tror att det är som när du fick låna ett par i 3 minuter när du gick på mellanstadiet har du fel. Så redan där började dagen med ett litet men övervinneligt minus. Jag kom till tågstationen 07:15, då med 15 minuters marginal för att vara på den säkra sidan, och får då se att mitt tåg är försenat med 20 minuter. 20 minuter är inte mycket men tyvärr är det tillräckligt mycket för att göra mig försenad till min kursintroduktion. Alla som känner mig vet vad jag känner inför tider och hur ångestladdat det blir när jag inte kan hålla den. Å N G E S T. Efter att ha väntat i 30 minuter kommer ett meddelande att tåget är inställt och dom hänvisar till nästa tåg som går 08:30. Här började jag nästan gråta. Som om detta inte var nog var även det nya tåget försenat vilket resulterade i att jag kom mer än en timma försent till in första riktiga lektion.

 

Jag kände mig så jäkla hemmad på mina kryckor, jag kunde liksom inte ens bära min egna lunchlåda till bordet! Jag är en doer, jag är inte van vid att känna mig hjälplös vilket resulterade i att jag var verkligen inte mig själv idag. Jag vet inte vad som hände, det måste ha varit en kombination av den trassliga morgonen, kryckorna, känslan av att jag inte kommer klara kursen och en dov pulserande smärta i foten som gjorde att jag nästan höll på att börja gråta i bilen när pappa hemtade mig. Jag kan inte hjälpa det men jag känner mig lite utanför. ena hälften av klassen bor i Varberg och hittar på saker ihop hela tiden, och den adra hälften kommer från göteborg och pendlar ihop och har därför en massa gemensamt....åh jag hoppas att den här känslan försvinner ASAP

 

ska nog vila en stund, kanske mår bättre sen