plötsligt slår det mig, sådär runt midnatt. att du är där på andra sidan jorden och jag är här. att du ska vara där i evighetersevighet och plötsligt får jag svårt att andas. Jag saknar dig så att det gör ont, på riktigt. Det är så mycket jag skulle vilja säga dig som aldrig blev sagt där på slutet. Allt jag borde men inte vågade säga för du skulle ju åka i alla fall. Nu ångrar jag mig. Tänker du på mig ibland? Jag tänker på dig och hoppas att inget är som ni tänkt er, att det är tråkigt och döstrist och inte alls underbart. Jag hoppas i smyg och jag skäms, men jag vill att du ska komma hem. För då, då ska du får veta